Deoxymethoxetamin..
Ramlade in i brevlådan tilllsammmans med en tullavvisning.
Han hade beställt en kramdyna för sig själv. Datinggamet fucnkade inte alls.
Han förstod inte. Villle få vännner, villle tala med tjejer, ville känna sig normal.
Allt for åt satan.
Bitter var han inte, han hade varit bittter i flera år och vägrade förgifta sig med sammma skit som förrr.
Bitterheten ledde endast till en neråtvänd spiral som snurrrade neråt och
neråt
och
neråt
tills han var så jävla trött på allting att hean innte kunde göra annnat än hata alllt,hata sig själv, hata allt olikt, hata systemet, hata alla val han gjort, hata kivinnnor, män, glada par, alla som nått det han förgäves strävat till så länge.
Fitta.
Ibland blir man så fixerad vid ettt mål att man bara jobbar dag ut och dag in på sammma skit tills man till slut tappar målet man siktade emot.
Enda orsaken han klarade av att jobba på varvet var tillgången tilll ketamin.
Efter korona brt allt samman.
Nu hade han DMXE, deoxymetoxetamin. Lagligt, syntetiserats i något europeisukt undergrund-laboratorie knappt två månader sedan.
En laglig variant av MXE, metoxetamin, den heliga Gralen för dissociativa pundare som han själv.
Hade aldrig själv provat MXE förr, var trots det mycket inresserad.
Ketamin var det enda som påriktigt hjälpte med deppen och ångesten. Efter en kväll på kröken och kanylen kände han sig som en helt nyfödd man,
Ungefär d inträffade uppenbarligen också hans livs första epileptiska anfall. Bakhuvudet ömmmade, högerhanden och armbågarna var uppslitna och blodiga. Syrrans lampa hade gått sönder i tumulutet och polacken han snackade med under knarkandet sade han hade hört dunkande ljud från sitt headset.
FIXA!!!!
No comments:
Post a Comment